The truth is out there

Det är ändå i naturen vi hör hemma.
Det är när det är grönt omkring mig och inga ljud av buller eller brus som jag kan få ro. Även när Göteborgsvinden tar i så det tjuter om knutarna så blir skogen inte i närheten av lika ogästvänlig som staden.

Foto: Joakim Skierus

Fokus på kropp träning och uttryck får mig att hitta en ro här och nu. Min begynnande yogavärld expanderar men ron jag finner där kan inte mäta sig med känslan av att komma upp i skogen. Jag får vara ute i stort sätt varje dag i mitt jobb. Det är bara ett par timmar och med ansvar för en himla massa barn.
Men det är skog och fåglar och väder.


Jag känner ofta att jag är påväg in i väggen. Den senaste tiden har vekrligen varit en sådan period.
Det har hänt förut och är inte ovanligt bland aktiva och kreativa människor. Det har alltid handlar om att jag inte kunnat prioritera bland alla spännande projekt och idéer. Jag vill inte vara en sådan person som bara snackar och aldrig får något gjort.
Men med tanke på hur mycket idéer och "snack" både jag och de flesta av mina vänner har är det inte möjligt att genomföra allt. Jag försöker att se att om bara en tiondel blir av så är det ändå en himla massa riktigt coola grejjer som blir verklighet. 

Ett av de coola projekten just nu:
Girls on Fire håller på att sätta ihop en ny föreställning

Yogatankar

Min strävan efter att förstå vad Yoga är och innebär fortsätter.
Det har blivit tydligt för mig att yoga innefattar mer än solhälsningen. Det handlar om en träningsform och livsstil, en filosofi och praktik kring kroppens behov och möjligheter.

Foto: Joakim Skierus
Kläder: Saprema of Sweden

Yoga kan användas som akrobatisk inriktning likväl som en form av rehabilitering för kropp och själ. Yoga handlar både om aktivitet och vila. Yoga används för att uppnå smidighet, kroppskontroll och styrka. Många övningar känner jag som dansare igen från mina teknikklasser. Den aktiva stretchens filosofi är lika självklar inom den moderna dansen och strävandet efter specifika positioner och stabila maxlägen återfinns inom baletten. 

Yogan, likaväl som dansen, är olika. Och jag blir mer och mer säker på att jag kommer hitta former av yoga att trivas med.
Då jag talar med yogamänniskor är det tryggheten de utstrålar som jag upplever är mest specifikt för Yogan. Där skapas trygga rum, stämningar och rörelser för att kunna utmana och utveckla sig själv.

A perfekt week

Jag har haft en fantastisk träningsvecka med framsteg, inspiration, träningsvärk, rollbesättning och eldshow.

Handståendeträningen går framåt tack vare mina mentorer och förebilder Milla Floryd, Elaine Rydberg och Mattias Davidsson.

För att lära sig en sak som handstående krävs verkligen ett enormt fokus och engagemang. Men också handledning. Någon som kan och lär dig rätt från grunden. Jag har insett hur mycket jag lär mig att av se andra som kan. Av att studera kroppshållning och problemlösning med balans, ojämna underlag etc. Youtube och instagram hjälper otroligt mycket om där inte finns en fysisk person som kan se och justera. Och att filma själv, filma framsteg, filma missar, filma både bra och dåliga dagar, filma och titta sedan med snälla ögon, se och utvärdera och gör om och om och om igen.

Veckan har också bjudit på föreställningen Knitting Peace av Cirkus Cirkör. Något som gav en stor dos inspiration och pepp!

Kombinationen av helt otroligt duktiga artister, handstående i överflöd, luftakrobater i alla vinklar och tråd, garn, snören och rep över hela scenen. Helt fantastiskt och underbart!

Varning för flygande barn

Att kombinera "vanligt" jobb med cirkuslivet är något många kulturarbetare kämpar med. Något som också innebär att det finns enormt mycket kreativa människor därute på arbetsplatserna. Personer som inspirerar och engagerar vuxna och barn till att släppa in nya tankar och arbetssätt i sina liv. I och med bristen på betalda kulturjobb har jag alltid sett till att involvera dans, cirkus och rörelse i mitt jobb, oavsett vilken arbetsplats jag befunnit mig på. 
Nu jobbar jag som fritidspedagog på ett utefritids. Av en händelse har vi dragit igång med ett cirkusprojekt och hängt upp ringen i skogen, jonglerat i regnet och dagligen kommer jag hem med mossa och löv i håret efter att ha legat och balanserat diverse ungar på fötterna. Jag stortrivs när jag ser dem våga, när jag märker att de utvecklas i sina kroppar och lär sig samarbeta med varandra.
Det har också lett till att fler och fler pedagoger rycker i mig på skolan, de vill att jag har danslektioner, akrobatik och samarbetesövningar med eleverna.
Det har jag gärna. Och för chefen är det ok "sålänge det inte går ut över ordinarie arbetsuppgifter".
Jag önskar att det fanns en större förståelse och uppskattning kring alla oss som gör så mycket mer än vårt jobb.
Att ha kulturarbetare i arbetslivet är en enorm tillgång och resurs som bör värderas därefter.

Här och nu

På ett rasslande tåg genom Sverige drömmer jag mig bort till Skåne för några veckor sedan.

Foto: Joakim Skierus

Det är workshop i yogarave. Vi börjar med fokuserade övningar två och två som bygger på kontakt och aktiv vila. Jag har en annan kropp precis intill, en närhet och värme som gör att jag bara känner tid-för-mig-själv. När vi sedan släpps fria i rummet låter jag mig blundande känna in golvet mot kroppen. Jag rullar igenom ryggraden, vrider, böjer, sträcker. Hittar. Längtar.

När musiken övergår i stamp och gruppen börjar röra på sig ger jag efter för allt. Jag går all-in och fläker ut mig på golvet. Varje ledigt utrymme blir mitt och jag håller mig till de ytor som för andra verkar bortglömda; golvet, vrårna, väggarna.
Mitt golv. Min vikt. Min kropp.

Efter ett år utan dansen finns den fortfarande lika självklar inom mig.
Gruppen omkring mig studsar, dansar och ler. Golvet är mitt. Här och nu. De andra får fara så mycket de vill. Jag tänker göra min grej.

Stark!

Styrka har alltid varit viktigt för mig. Däremot har jag inte alltid varit på det klara med vad styrka innebär. Idag vet jag att det finns många sorters stark.

Att använda kroppen gör mig lycklig.

Foto: Joakim Skierus

Att känna min kropp i arbete, att den har ett behov av att vara stark, vig och uthållig – det gör mig stark i själen. Det finns ett syfte med rörelsen; att uppleva, inspirera, imponera, underhålla eller berätta.

Det är då jag mår bra och klarar av andra saker i mitt liv.

Styrkan i kroppen kan ibland göra att jag glömmer styrkan i att lyssna på sin kropp. Jag luras ofta att tro att mer rörelse gör kroppen stark, när den egentligen behöver vila.

Hur en kropp signalerar är troligen väldigt individuellt. För min del brukar jag bli sjuk eller skada mig. Därför tar jag också tillvara på varje förkylning och muskelvärk till att fundera på och utvärdera min träning. Jag har ju ett mål – är det verkligen dit jag strävar?

Det är lätt att falla in på vägar som är lätta och/eller bekväma. Men att sträva efter att kunna jobba med cirkus och eldkonst är varken lätt eller bekvämt.

Att lära sig att dansa eller att lära sig en dans.

I helgen har jag varit på fest med mestadels sjukgymnaster. De lärde mig två danser.

Jag har ofta blandade känslor kring dansgolv på fester. Dels en befrielse kring att tillåtas ha enbart kul i dansen och till musiken. Dels prestationskrav – att det liksom ska synas att en är dansare. Men också en del skam och frustration kring att andra inte vågar dansa bland dansare.

Dansen på en fest handlar ofta om att röra sig i takt till musiken, röra sig tillsammans, leka och hitta roliga rörelser och inspireras av varandra. Det skapas en gemensam improvisation där det ofta finns en outtalad ledare, som också skiftar.
När en bryter ner det i beståndsdelar är det något väldigt häftigt som pågår på det där dansgolvet som skulle förekomma ganska sent i en professionell dansutbildning.

Foto: Joakim Skierus
Spontant akro-framträdande på Öppen scen

I stort sett överallt där dansundervisning bedrivs fokuseras större delen av terminen på att träna in en dans, en koreografi, en kombination. Terminernas mål blir att skapa en produkt att visa för föräldrar och vänner snarare än att lära eleverna dansteknik, kultur och känsla för rörelse.
Jag är säker på att eleverna skulle utvecklas mer ifall danslektionerna handlade om dansglädje, uttryck och teknik snarare än prestation och bekräftelse.

Givetvis är det viktigt att få visa vad vi lärt oss och inom scenkonst bör såklart scenisk närvaro och publikkontant tränas. Men kulturvärlden behöver uppdateras.
Låt eleverna hålla en danslektion för föräldrar och vänner, klipp ihop en dansfilm eller gör ett performance på stan och kulturchocka världen.