söndag 1 februari 2015

Rörelse VS Religion


Saprema of Sweden
Dans, akrobatik och yoga är som en tro för mig.
Rörelse ger mig lugn, styrka, trygghet, svar och hopp.
Att röra mig tillsammans med andra, att svettas och skratta och svära och kämpa – det ger mig tillhörighet, ett sammanhang där jag känner att jag behövs.

Träningslokalen, teatern eller studion blir en trygg plats, ett hem och en tillflyktsort.
Människan behöver allt det här och när vi funnit det i något, oavsett vad, vill vi visa det för andra. Vi vill att våra nära ska se och känna och uppleva allt det där bra och fantastiska som vi gör.
Jag bjuder ofta med folk till cirkusträningarna. Får jag chansen att undervisa i dans och komposition så tar jag den och jag fullkomligt älskar att se andra våga sig utanför sin bekvämlighetszon och ta sig an någon annans värld.

Jag vill sprida den känsla jag får av att röra mig.
Jag gör det från scenen och jag gör det så mycket jag kan i min vardag. Jag önskar verkligen att alla omkring mig kunde vara lika rörelsefrälsta som mig. Men vi är olika och alla har sin grej. Därför är det också så viktigt att ta sig tid att släppa in andra i sin zon, vidga den en smula.


Anna har frälst mig med magdansen. Men jag behöver inte släppa den dans och rörelse jag redan har i kroppen för det. Jag lägger bara till. Det är det som är det fina.
Och nu har hon utmanat mig att dansa själv i en ATS-improvisation. Långt utanför min zon. Here we go!