söndag 28 december 2014

Att förstå konst


Jag hade ett samtal häromdagen med en artistkollega som föredrar den kommersiella konsten och underhållningen framför den mer moderna, svårtolkade och "fina" konsten. Något som jag kan uppleva är tabu inom scenvärlden; att gilla när det är stort, ytligt och flådigt.
Foto: Jacob Allestad
Den moderna konsten, eller kanske snarare kulturelitskonsten, uppfattas ofta som ”svår” i den bemärkelsen att publiken inte uppenbart förstår dess syfte och budskap. Det finns en risk att publiken känner sig dumma då de inte begriper. Många låtsas förstå, andra läser in vad de känner att de vill eller behöver se.
När det handlar om rörelsekonst så som dans, performance, cirkus mm så känner jag själv att det kan vara skönt att inte förstå alla gånger. Eller snarare att jag fokuserar på hyllningen till kroppen. Då jag ser en dansföreställning upplever jag ofta fascination, humor, förundran, lycka, avund, förvirring och inspiration. Om där funnits ett budskap jag missat är det i så fall inget jag saknar.

Handlar det om betraktarens syfte med konsten eller konstnärens?
Skiljer det sig mellan olika konstformer?

Går jag däremot på teater vill jag kunna följa med i en röd tråd. Det behöver inte vara en historia, men ett sammanhang.
Det kan till viss del handla om att jag är mindre van vid teater och att den genom sin tillgång till språk anses vara bättre lämpad för direkt kommunikation med sin publik.
När jag vrider på det här inser jag att det handlar om träning och en vana att se konst. Vi behöver träna oss i att uppfatta och tolka konst om vi ska kunna begripa den. Självklart.
Sen är det ju så att begriplighet inte automatisk medför gillande.
DET är ändå något som helt och hållet är upp till oss själva.

söndag 7 december 2014

100% av idag


Foto: Joakim Skierus
Saprema of Sweden
Dagsform är något jag kan ha svårt att acceptera.
Har jag orkat eller klarat något en dag ska det fungera även idag.
Går jag in i en studio och tänker att jag ska ”ta det lugnt idag” så vet jag att det oftast inte blir så. Bör jag ta det lugnt av någon anledning är det säkrast att hålla sig borta helt.
Men faktum är att det är så otroligt viktigt att kunna ge allt. Och därmed inse att allt är olika från dag till dag.
Under min utbildning på Gotlands dansutbildning lärde jag mig att alltid ge 100% av idag. Att det kunde innebära full energi och pepp under 8 timmars intensiv träning med långa repetitioner och korta raster. Medan 100% somliga dagar handlade om att ta sig till studion överhuvud taget eller att stå vid stången och göra långsamma tenduer.


100% av idag innebar att påbörja arbetet med en ny akt. En koreografi att bearbeta och utveckla för att behålla i några år framöver.
Att arbeta med ett konstnärligt projekt som ska bli nån form av beständigt kommer bli en ny form av resa för mig. Ett projekt jag ser väldigt mycket fram emot.
Än så länge är det trevande tester och improvisation som gäller.
Work in progress, first edition.

söndag 2 november 2014

Hit med lite farligheter!


Det är november. Den sprakande hösten börjar bli grå och sommarens äventyr känns långt bort på alla håll.
Förberedelser för eldshow
Foto: Joakim Skierus
Vintern är oftast den tid då jag helst av allt bara vill bo i studion och spendera dagarna i mina träningskläder och låta idéerna urarta. Jag trivs i svettiga träningskläder. Jag mår ofantligt bra av perioder av planlöst sökande bland rörelser och grottande i min egen kropp.
Men i år blir det annat.
Denna höst har jag fått möjlighet att utföra galenskap på nya nivåer. Jag fick på några veckor lära mig gå på styltor för ett gig som också involverade uppblåsbara dräkter och brandslangar med färg. Härom dagen testades brinnande käpphästar och trimmade eldkastare inför premiären av Inferno. Sakta biffar jag till mig för att klara ca 30 föreställningar med de skitstora vingarna på mina armar. Vinterns mål blir i år att sätta minst ett nytt fall/snurr i ringen + att förbättre min point och tekniken för handstående.
Vad är dina vintermål?

tisdag 21 oktober 2014

Eldslukerskan


Jag har en elev på mitt jobb som alltid kallar mig för Eldslukerskan.
Foto: Johan Hartman
Att blanda jobbet som elevassistent men cirkusscenen är verkligen att leva ett dubbelliv.
Ena dagen hänger jag i en uppblåsbar kostym 6m över en scen med kända Djs, nästa dag sitter jag i ett grupprum och lyssnar på matematikmusik om treans tabell (för övrigt inte en tretakt). 
På kvällarna repar jag eldshow, syr glittriga kostymer eller tränar akrobatik. På dagarna är det klätterställning, mellanmål och skogen som gäller.
Jag älskar det, kontrasterna.

Scenen som arbetsplats är magisk. Det är mitt Narnia.
Snart drar repetitionerna inför Inferno igång. Tillsammans med Burnt out Punks och Joe Labero kommer jag och några kollegor ha The Theatre som arbetsplats i två månader framöver. Det blir till att pausa det övriga livet i två månader. Mina arbetspersonligheter kommer verkligen att sättas på prov när jag springer mellan sceningången och lärarrummet. Det kommer vara dagar kantade av sminkrester, förvirrad afasi och trötthumor. Det kommer vara slitigt, skitigt, skitkul, galet och märkligt.
Scenliv helt enkelt. Ingen glamour här inte.

måndag 13 oktober 2014

Andas


Saprema of Sweden
Träning och andning har ett självklart samband och i vissa lägen blir det extra tydligt.
Jag har sjukt svårt att andas på kommando.

Så fort jag upplever en kollektiv andning i rummet stiger pulsen och jag försöker andas "rätt" så pass att jag börjar hyperventilera. Därför, har jag insett ganska nyligen, brukar jag heller inte korrigera mina elever i andningen.
Det händer att jag uppmanar dem att andas, framför allt i kluriga övningar då vi lätt spänner oss och helt slutar andas. Men hur kan vi egentligen dra nytta av andningen?

Som dansare har jag lärt mig att andas med bröstkorgen så att den vidgas i sidled. Så att det inte syns.

När jag springer andas jag i en speciell rytm som funkar för mig. Det går på reflex. En fyrtakt som jag förlänger i tempo i nedförsbackarna för att dra maximal nytta av den tillfälliga återhämtningen.

Ska jag sjunga förväntas jag andas med magen, samma i magdansen. Där gäller det dessutom att i vissa moment kunna låsa andningen och ändå jobba med diafragma.
Inom yogan finns hela klasser och inriktningar skapade utefter hur vi andas, hur vi bör andas.

Att lägga om sin andning i vissa övningar och moment kan förändra resultatet fullständigt.

Jag tror inte jag kommer fram till nått här. Det är mest reflektioner och en insikt för min egen del att det är dags för mig att börja utforska andningen och vad den kan göra med mina rörelser. Framför allt det där med att andas med magen, avslappnat och mjukt.

torsdag 18 september 2014

Självdistans är en konst


Jag diskuterade självdistans med en vän häromdan. Mycket av det vi gör på scen kräver en hel del självdistans, framför allt i den skapande fasen där testandet är så otroligt viktigt. Samtidigt är det oerhört sällan får ägna oss åt att utforska och utveckla självdistansen.
 
Personligen har jag en förkärlek för groteska och absurda rörelser. Jag gillar det obekväma och märkligt fascinerande. Jag har inget emot att vara ”ful” på scen - sålänge det är rätt ful.
Men så är alltid den där känsliga gränsen närvarande. Gränsen mellan uppskattning och kritik, nyfikenhet och ifrågasättande.
Det ena eller andra är inte mer negativt eller mindre önskat, det handlar helt enkelt om olika inställning. Och om min förmåga att hålla självdistansen och stå för mitt uttryck eller att krypa ihop för idealen och känna mig usel och missförstådd.

Självdistansen gör mig till en bättre pedagog, en ärligare människa och den har gett mig äventyr och försatt mig i situationen jag aldrig kunnat drömma om.

söndag 7 september 2014

Dans som språk


Rörelse är ett språk för mig. 
Foto: Joakim Skierus
Ett kroppsspråk och ett bildspråk. På många sätt är rörelsens språk universellt. Känslouttryck kommuniceras på samma sätt i alla världsdelar, empatin i rörelsen är densamma hos oss alla oavsett kultur, religion, klass eller kön.
Men för mig har också varje dansstil sitt eget språk, sitt eget vokabulär. När en vandrar mellan olika dansstilar blir detta extremt tydligt. Det handlar om vilken typ av rörelse som används för att gestalta och uttrycka olika känslor och stämningar, det handlar om tolkning av musik och användning av rum och riktning.

Imorgon ska jag börja dansa magdans på riktigt. Ett nytt språk, en helt ny utmaning.
Jag har jobbat med det en del under sommaren och kan se att det jag gör ser ut som magdans. Men jag har en annan dialekt.. Musikaliskt bryter jag på jazz och rörelsemässigt finns där balettens ändelser och uttal.
Men precis som när det kommer till språk så är det oftast lättare att ta in ju fler en lär sig. Det går ofta att göra sig förstådd genom att skarva här och var och blanda där det behövs. Precis som med språk ser jag bara fördelar med att möta och prova så många som möjligt.


World dance company – dansskola i Göteborg för magdans, flamenco, oriental, tango, bollywood mm
 Anna Nordling – lärare i Tribal fusion och ATS-dansare

torsdag 21 augusti 2014

Dit hjärtat går



Jag har skrivit om hjärtat förr.
Jag har skrivit om problemen med att få skälig lön som kulturarbetare.
Men det här är så himla viktigt!

Att jobba med kultur innebär att ständigt behöva motivera varför en ska få lön för sina timmar. Att få jobba med något en brinner för förväntas i många fall räcka som ersättning.
Det är som om bara jobbiga jobb räknas som jobb.
Det får mig att känna att det jag gör är mindre värt, något som går emot den efterfrågan jag upplever. Men framförallt är det en fruktansvärt tragisk syn de flesta har på sitt arbete.
Vi lägger ner otroligt mycket av vår livstid på våra jobb och utbildningen inför dessa – så satsa på något utvecklande, något du brinner för, något som är kul och känns bra.

Ur föreställningen Gofar med Girls on Fire
Foto: Joakim Skierus
Nu råkar jag vara en sån person som valt, eller iaf försöker välja, ett sånt där kul yrke som jag brinner för. Och jag kommer på mig själv i många situationer med att förminska dess nöje och min lust till det just för att andra ska känna att det också är ett ”jobb” och bör avlönas.
Flera gånger har jag också tvingats gå emot mitt hjärta och min lust för detta jobb just av den anledningen att jag inte får betalt. Eller för att jag, genom att följa mitt hjärta, skulle sumpa branschen för mina kollegor och låta företag tjäna pengar på professionella artister som förtjänar klokt betalt.

Men det är också mitt liv och mitt hjärta. Jag som vill brinna, jag som vill pirra bakom scen, jag som vill genomföra alla de där dumma idéerna och låta andra ta del av det.
Att många inte har ett arbete de brinner för och längtar till kan inte jag göra något åt.

tisdag 12 augusti 2014

Tillbaka till verkligheten


Efter en sommar av repetitioner, föreställningar, undervisning och galna eskapader är jag nu hemma igen. Tillbaka i verkligheten med någon form av begynnande rutiner. Även om det verkar vara för en kort tid framöver.
Det finns många möjligheter som rycker och drar nu. Mycket som är spännande. Mycket som är bra. I allt detta ställer jag mig ständigt frågan; Hur ska jag hålla?

Jag vet att mycket av min blogg fokuserat kring kroppslig hållbarhet den senaste tiden. Just för att jag tycker det är så otroligt viktigt att träna långsiktigt.
Mycket av det jag möter i diskussioner, media och ideal får mig att känna ett obehag och en skräck inför hur många ser på sina kroppar och sin träning. Idiotin i att #aldrigvila, att inte kunna njuta av mat utan att tankarna vandrar till kompensation eller att känna sig ”duktig” snarare än lycklig efter en springtur.

Foto: Staffan Pinner
Nu senast kom jag hem från Medeltidsveckan på Gotland. För oss artister innebär det en tämligen hård ”gycklardeff” då vi tappar x antal kg kroppsmassa pga vätskebrist, sömnbrist, riggning, roddning, släpande och firande. Det är så värt det.
Det innebär nu en vecka av vila och kakor för att återfå mitt underhudsfett och energin att ta mig an nya utmaningar och mål.
Jag har de senaste veckorna hört många cirkusartister säga att ring är den mest smärtsamma disciplinen. Och utan underhudsfett börjar jag bli beredd att hålla med ;)

lördag 26 juli 2014

Ett starkt hjärta


Hjärtat är en helt otrolig pryl som kan vara så enormt starkt.
Det kände jag idag när jag i 27° värme lycklig sprang genom skogen. Mitt hjärta kan kämpa, mitt hjärta tål livet, mitt hjärta är envist och mitt hjärta orkar.
I uppförsbackarna kände jag det banka i bröstet, på ett skönt och arbetande sätt. Jag kan lita på mitt hjärta.

Jag vet att vi inte fysiskt känner med hjärtat utan att vi har olika center i vår hjärna som styr, skickar ut signaler, sätter igång hormoner etc etc.
Foto: Joakim Skierus
Och kanske är det inte i hjärtat specifikt jag upplever att vissa känslor uttrycker sig. Mer som i bröstkorgen, uppåt nånstans, strax under nyckelbenen.
Men jag kommunicerar ofta till mitt hjärta under tiden jag dansar och rör mig. Hjärta och lungor främst. Att faktiskt tänka tankar till min kropp hjälper mig att orka, hjälper mig att andas, hjälper hjärtat att pumpa ut syrerikt blod till mina muskler så att jag orkar springa, orkar hoppa och klarar sträcka ut ända längst ut i tår och fingrar.

Ju mer anatomi jag läst och lärt mig exakt om muskler, leder och funktioner, destu lättare har det varit för mig att föra kroppen dit jag vill.
I och med att det faktiskt är i hjärnan som våra känselcentra sitter kan vi skicka signaler till dessa och i viss mån styra. Sceniskt är det guld värt. I livet i övrigt – helt obeskrivbart.

torsdag 17 juli 2014

Varför tävlar vi inte i cirkus?



Kanske mest för att vi inte vill.
Foto: Björn Pinner
Nycirkus handlar om kroppen och vad den kan göra. Vad vi kan göra tillsammans.
Att vi är olika blir vår styrka och det finns möjlighet att utnyttja det till max. Olika är något oerhört bra. Därmed blir det också skvatt omöjligt att tävla i cirkus. Det går inte att jämföra sig med andra när själva kärnan i det vi gör handlar om olikhet, personlighet och det som gör just den egna kroppen och dess kvalitéer speciella.

Det finns en enorm mängd olika grenar inom cirkusen. Alla har vi olika lätt för dem, tycker det är olika kul eller klurigt. Ärligt talat så verkar inget samma för någon.
Att lära ut grunderna inom en disciplin har jag brottats med många gånger. För det som är lätt för mig har visat sig omöjligt för andra, och några av mina svåraste trick klarar någon annan på första försöket. 
Vi är olika starka, viga, stora, snea, rädda och envisa.
Det är bra.

torsdag 10 juli 2014

Återhämtning


Sommaren är här och för min del innebär det eldshower, sommarläger, medeltidsmarknader och parkhäng.
Det innebär att resa genom hela landet och sova på konstiga ställen. Det är med andra ord en fantastisk och efterlängtad tid för mitt sinne men innebär för min kropp: dålig sömn, lite vila, extrema krav och påfrestningar och ont om vanlig träning.
Så hur gör en under spelperioder och turnéer för att hålla?

Morgontiden ovärderlig för mig. 
Tid att vara i min kropp. Tid att känna efter. Stunder då jag planerar och skapar möjligheter för återhämtning.
Återhämtning är för mig inte synonymt med vila. Återhämtning handlar om att återta en balans. Om att återfå fokus för att återigen ha kraft och energi.
På vintern består min återhämtning ofta av bastu/bad, en kväll med en vän och stora koppar te eller en film.
Nu på sommaren kan återhämtningen vara en löprunda, en timmes ensamtid vid havet eller yoga i solen.

torsdag 3 juli 2014

Medvetna val


Nyckeln till allt koreograferande handlar för mig om medvetna val. Att göra dem och att vara tydlig med dem.
Ingen rörelse är fel om jag bestämt att den ska vara där. Inte ens en slarvig rörelse är fel om det är tydligt att den ska vara slarvig.
Blickar, ansiktsuttryck, fingrar, kroppar, ryggar... allt går att välja. Vissa val är svåra, andra känns naturliga och i vissa fall behöver en bryta mot det naturliga för att skapa något intressant.
De medvetna valen kan också ligga i musiken, valet att gå med eller mot, upp eller ner. De kan göras i rummet, i riktningar och nivåer, eller i möten med andra.
När vi börjar bryta ner det blir valen oändliga, vilket gör koreografens yrke så svårt och beundransvärt. 
Men det är också de medvetna valen som gör koreograferandet enkelt. I alla fall för min del.
Det gör det begripligt för mig vad jag sysslar med egentligen. Det hjälper mig att minnas vilka rörelser jag satt ihop, för det finns en motivering till varför jag hamnat på en viss plats, i en viss position. De medvetna valen gör det också möjligt för mig att förklara för någon annan vad jag vill ska hända, med vilket uttryck och när.

Medvetenheten är en första länk till de medvetna valen. Innan du är medveten om dina rörelser är det mycket svårt att göra val kring dem. Sara skrev nyligen ett  blogginlägg om just medvetenhet och hur du kan tänka och jobba för att öka medvetenheten i dina rörelser.

onsdag 25 juni 2014

Att leva på gränsen

Jag har länge fascinerats av människans ursprung och återgår gärna till teorier om vår härkomst och människans naturliga beteende.
Extremsportare och äventyrare kan för många upplevas som oansvariga, som att där finns en inneboende dödslängtan eller bara ett enormt bekräftelse- och uppmärksamhetsbehov. Men jag tror att det är något väldigt grundläggande för oss människor som styr dessa personer.

Forskning (förlåt, osäker på källan) visar dessutom att en stressad kropp mår bra av att springa. Löpningen ger utlopp för de stresshormon som kroppen byggt upp och simulerar flykt från faran. Detta minskar mängden stresshormon i kroppen och gör det möjligt för oss att fungera som vanligt igen, då vi bättre kan hantera det som stressar oss.
Om vi däremot fortsätter att försätta oss i stressande situationer kommer kroppens stressnivå att bli konstant och stressen kronisk, vi blir utbrända. Stresshormonen tar då över delar av vår hjärnkapacitet och gör oss sämre fungerande. T.ex sätter det sig ofta på närminne, koncentrationsförmåga och förmåga att skärma av sinnesintryck. Saker som i sin tur ökar vårat stresspåslag.
Så andas ut, spring för livet och landa i lugnet.

Jag har en teori om att vi, som alla djur, är skapta för att leva under betydligt svårare förhållanden än vi gör idag, med ständiga hot om vår existens. Inte som att vi är ämnade för ständig misär. Bara att vi genom att leva i naturen skulle ha betydligt fler fiender och hot än i det trygga liv många av oss lever idag. Att den stress vi i det moderna västsamhället utsätter oss för är långt mer komplex än kyla eller brist på mat. För mig finns det ett stresshanterande funktion och en längtan efter de där riktiga farorna. Att hantera elden, de höga höjderna och att jaga över scenen tills där är blodsmak i munnen, det ger min kropp lugn.

Ofta har jag levt på gränsen av vad jag orkar, på gränsen mellan rätt och fel och balanserar gärna på gränsen av det som är socialt accepterat. Det finns något i klychan om att Känna att du lever.

fredag 20 juni 2014

Träningen ska vara din


Jag mår bra av att träna. Hela min kropp njuter och jag blir lycklig i själen av att få svettas. Min självkänsla stiger när jag klarar nya utmaningar och mitt bekräftelsebehov tillgodoses när någon uppmärksammar mina framsteg.
Foto: Joakim Skierus
Däremot går det fort nerför när jag börjar träna för någon annan, när de kroppsliga idealen börjar styra eller om jag känner att träningen går före mitt sociala liv och mina närmaste. På ett par dagar kan min stressnivå skjuta i taket, jag gråter för ingenting och allt känns hopplöst och låst.
Kalle Zackari Wahlström sa i ett avsnitt av Svett och etikett att - Träningen ska vara din och ingen annans.
Orden satte igång tankar hos mig. Min kropp är min och ingen annans är ett mantra som varit med mig länge och som jag fått kämpa för att upprätthålla. Självklart ska det vara likadant med träningen. 

Hur kan vi göra träningen till vår egen?
För den som springer i skogen eller yogar i sitt vardagsrum upplevs träningen mer naturligt egen då den sker avskilt och med tid för sig själv. Men att träna för sig själv och att träna för sin egen skull är för mig två skilda saker. 
Oavsett vad du har för drivkraft eller mål är det viktigt att komma ihåg att träningen ska vara din och ingen annans. Den ska bygga upp, inte bryta ner och i slutändan ge energi, inte dränera dig.




torsdag 12 juni 2014

Att lära barn Sunt förnuft?



Jag har kommit på mig själv flera gånger då jag uppmanat mina elever att i olika sammanhang använda sitt sunda förnuft.
Dom brukar se på mig med tomma blickar.
Hur förklarar du sunt förnuft för ett barn?

Foto: Joakim Skierus
Någon smart människa har sagt att 
”Gott omdöme får vi genom våra erfarenheter. Erfarenheter får vi genom dåligt omdöme”
Sant.
Men när vi t.ex jobbar med akrobatik finns det inte möjlighet till så många misstag. När eleverna ska lära sig passa varandra eller själva bedöma utrymmet för en hjulning är riskerna för stora om de inte själva kan kalkylera på konsekvenserna.
Inför barnens större idéer kan jag ofta be dem att stanna upp och känna efter. Känns det inte helt bra i magen är det troligen inte någon bra idé att testa.
Men helst vill jag att de ska kunna identifiera riskmomenten själva.
Av vilken anledning kan det gå fel?
Vart kan det gå fel, åt vilket håll faller det?
Vad kan jag göra för att förhindra det?
Behöver jag hjälp/pass?

Oavsett ålder är det alltid viktigt att våga be om pass när vi sysslar med moment som är svåra för oss. Lika viktigt är att våga säga ifrån om vi inte skulle känna oss trygga med att passa.

torsdag 5 juni 2014

På sommaren vaknar elden


Sommaren är här. Det innebär festivaler, marknader, karnevaler och stadsfester. Det innebär att sveriges eldartister kommer ut på gatorna, akrobater och jonglörer ses kasta loss i parkerna och jag kommer minska ner till ett blogginlägg/vecka.

Akrobatik på sommaräng med Sara
Foto: Joakim Skierus
Jag kommer ägna den här sommaren åt att lära mig. Ta varje chans till nya erfarenheter att dela med mig av och se till att göra mer av det som gör mig lycklig. Jag tänker fylla mig till bredden så att jag har allt att ge när hösten kommer och låta glöden värma mig vintern igenom.
Mitt hjärta klappar allt starkare för folktrons väsen och knytt. Nyfikenheten finns kring midsommarnattens mystik och spirande magi. Kanske är det natten för framtid och förändring, för nya utmaningar och drömmar.


Sommartips:
Girls on Fire, ett samarbete mellan fyra eld-, nycirkus- och musikgrupper från hela Sverige, presenterar Gofar, 4-5 aug i Visby.

Cirkus Stenkrossen i Lund har fått igång sin verksamhet.
Sugen på att komma förbi och träna? Hör av dig till Stenkrossen


Följ Sara och hennes projekt Equilibrium som spelas under Baobabfestivalen i Malmö.

måndag 2 juni 2014

Obekvämt, ont eller farligt


En vän sa härom dagen - Allt du gör verkar göra ont, tar du verkligen hand om dig?
Det fick mig att börja klura på hur det hänger ihop egentligen.
Jag tycker inte om när det gör ont, däremot när det slutar göra det. Det innebär att kroppen lärt sig att den inte behöver signalera fara, att den är ok med vad jag gör och att jag kan gå vidare till nästa nivå.
Luftakrobatik gör ont och är ofta förenat med minst ett riskmoment. Eldkonsten likaså. Parakrobatik och yoga innefattar även dom moment som spänner, drar, vrider och trycker. I ärlighetens namn är det sällan skönt det jag gör.
Men ändå helt otroligt njutbart.

Jag tycker det är fantastiskt att kunna komma förbi föreställningen om att livet på något vis skulle vara bekvämt.
I allt jag gör är jag människa, med en mänsklig kropp, skör och lat som alla andra. Jag har som eldartist genom erfarenhet lärt mig vart gränsen går mellan att det är varmt och att det bränns.
I grund och botten handlar det om självkännedom och kroppskännedom.
Jag har en otrolig kunskap om min kropps signaler och vad jag klarar av, men har också lärt mig se gränser hos andra. Att det gör ont är sällan farligt.
Smärta däremot, det passar jag mig väldigt noga för.

torsdag 29 maj 2014

Cirkus - mer än underhållning

Cirkus är för många synonymt med underhållning, djur, popcorn, clowner, akrobater och stora tält. Det är ofta den gamla traditionella cirkusen en tänker på när en hör ordet cirkus.
Foto: Johnny Karhinen
Men cirkus idag är en kulturform som inte bara pågår i en manege. Nycirkusen tar plats på gator, i luften, på scener, i flyktingläger i mingelbarer och på nattklubbar.
Cirkusen har ett enormt kulturellt värde i form av möten, öppnande av sinnen och fördomar – för mig har cirkusen byggt enormt många broar och öppnat upp mitt sinne för vad som är möjligt och inte.
Inom den traditionella cirkusen finns en lång historia och erfarenhet och mycket av detta lever kvar i nycirkusen idag. Inom cirkusen hyllas våra olikheter och erfarenheter, kunskaper kan användas på en mängd olika sätt och i alla avseenden tränas självkänsla och mod.
För mig är cirkus en kultur som skapar trygga individer med egna identiteter. Något jag idag finner extra viktigt i den samhälle som vi lever i, både här nära och ute i europa.


Är du eller ditt barn nyfiken på nycirkus?
Pyrox håller i år ett sommarsläger v.27. Mer info hittar du Här, under Inspiration

söndag 25 maj 2014

Pointaa!


Foto: Jacob Allestad
Oavsett om du håller på med dans, gymnastik eller cirkus är jag säker på att du hört det i träningssalen.
Det är snyggt att pointa,
att sträcka på fötterna. Enligt tradition och estetiska normer har vi lärt oss att det är så. Men av vilken anledning?
En point är för mig en förlängning av benets linje som skapar en form. Framför allt ser jag en medvetenhet och aktivitet i kroppen, ut genom och förbi tårna.
Men även en flexad fot uttrycker medvetenhet och aktivitet, allt handlar egentligen om medvetna val, att bestämma hur en vill ha sin fot och göra så.

Vad är det som är så viktigt med att pointa och hur får du en stark och bra point?
Pointen har också en funktion.
Den stärker upp benets muskler och skapar stabilitet i balanser. Pointen är också en förutsättning för att få höjd och spänst i hopp. När vi jobbar med fötterna mot golvet, i balanser och hopp, skapar vi grunden för vår rörelse och det som jordar kroppen mot marken. Även när ytan är minimal, som i tåskor, är det viktigt att tänka att foten går genom golvet snarare än flyter ovanpå.
När fötterna är i luften kan det fortfarande vara pointen som är avgörande för vår balans. Linjen benet skapar bör användas som en riktning att sträva mot snarare än en statisk form.

Många upplever att de får kramp i foten och vaden när de pointar. Det beror helt enkelt på att musklerna är ovana och i många fall för svaga.
Rörelsen i pointen sitter i vristen, inte i tårna. Så låt tårna slappna av till en början när du pointar. Sträva efter att hitta muskulaturen som ”lyfter upp” din vrist. Träna på att pointa sittandes med raka ben, utan att spänna knäna.

Jag har gjort en kort video med övningar för att stärka din point.

torsdag 22 maj 2014

Acroyoga


"AcroYoga - en lekfull inkörsport till tyngre yogor"
 
Det var min vän och kollega Milla Floryd som introducerade mig till acroyogan.
Egentligen var det lite som att lura ett barn att göra något det inte tror att det kan genom att inte berätta vad det är som ska hända.
Jag har ännu inte förstått skillnaden mellan parakrobatik och acroyoga men jag är inte heller säker på att det är viktigt. Kanske handlar det om att det är mer flyt i acroyoga än traditionell par- och gruppakrobatik. Men med nycirkusens framfart förändras de gamla normerna och estetiska kraven vilket gör dem mer lika.
Kanske handlar det om hur en väljer att placera händerna, men en så liten detalj kan väll inte vara allt som skiljer två konstarter från varandra?

Mycket av acroyogan gör dock basen tämligen osynlig vilket gör den opraktisk för scenen. Däremot är det inget som hindrar från att variera bas och flyer eftersom stor och liten inte är den självklara duon inom acroyogan. Kropp och form ger helt enkelt bara olika förutsättning till olika former av rörelse. Våra olikheter blir tillgångar, precis så som jag vill att livet ska vara.

Det är underbart att både basa och flyga. En känner sig stark, stundvis vilsen och upp&ner men alltid upprymd av nya erfarenheter och kunskaper. Det är så mycket vi tror att kroppen inte klarar av innan vi ens låter den prova.

Vill du prova acroyoga i Göteborg?
Hör med facebook-gruppen AcroYoga in Gothenburg
I Malmö?

söndag 18 maj 2014

Feel the flow



De flesta dagar har jag en plan när jag kommer till träningen. Utefter den planen gör jag en uppvärmning som fokuserar på det jag ska träna på just idag. Jag har också en fysdel som stärker mig där jag är svag och bygger upp muskler så att jag kan klara mina framtida mål.
Det upplägget ger mig fokus på det som ska göras samtidigt som det bygger upp en frustration och längtan efter att få röra mig fritt och mer konstnärligt. Vilket gör nötandet och testandet mycket mer lustfyllt.
I bästa fall finns det också kreativitet över till skapande. Ett skapande som ofta handlar om att sätta ihop rörelser, integrera tekniker och discipliner och att involvera andra i min värld.

Men ibland vill känslan annorlunda. För en tid sen när jag var påväg till lokalen dök en gammal låt upp som jag inte hört på ett par år, inte sen jag pluggade dans i Karlstad. Och just den helgen skulle jag träffa några av dom där fina vännerna och dansarna jag lärde känna där. Så jag gick på känslan och ägnade träningen åt att göra ett tribute till Emelie som fyllde 25 och våra år tillsammans i en svettig dansstudio.
Det blev ett solo i ringen, nyfiket testande med en smula vemod och mycket kärlek i hjärtat.

fredag 16 maj 2014

Yoga och ideal

Till skillnad från dansvärlden och alla träningskoncept ser jag yogan och dess filosofi som något som fokuserar på den egna kroppens välbefinnande, inga yttre värderingar. Alla som jag har hört tala eller skriva om yogan lägger fokus på funktion och ro i själ och sinne, på balans i alla delar av livet.
Det är något som lockar mig: Att få utforska rörelsen utan värderingar.

Men i stort sett alla bilder och instruktionsvideor jag hittar på yoga visar näst intill sjukligt smala personer med artikulerade muskler och kläder som ofta visar mycket av den solbruna huden. Även under Yoga Games i Göteborg var det tydligt hur en ”yogamänniska” förväntas se ut.
Givetvis vill en lärare vara tydlig i sin pedagogik och därigenom tydligt visa kroppens formationer och rörelser. Det blir också mer fokuserat att se någon som befinner sig i en vacker och rofylld miljö.
Men gör dessa ideal yogan till en klassfråga?
Självklart finns samhällets krav och ideal närvarande i allt vi tar oss för, men jag hade hoppats att yogan skulle ge mig en känsla av en paus från allt detta.
För att finna balans och ro behöver vi känna oss fria i vår omvärld, att den är kravlös kring form och utseende och att där finns en öppenhet för olikhet.
Vilka krav finns egentligen inom yogan kring utseende och uttryck?

Mina fördomar kring yogan ser ut som följer:
  1. Alla som håller på med yoga är smala
  2. En måste vara vig för att göra yoga
  3. Alla som håller på med yoga är vegetarianer
  4. All yoga är långsam
  5. Yoga är för kvinnor i den vita medelklassen
  6. Att göra yoga kräver tid, tålamod och tystnad
  7. Gör du yoga rätt behövs ingen annan träning 
  8. Riktig yoga är bättre och finare än gymyoga
  9. En guru har turban

söndag 11 maj 2014

Med kärlek för rörelsen


I helgen har jag varit på Yoga Games och stått i mässmonter med Saprema.
Det har varit underbart att vara omgiven av så mycket lust till rörelse. Jag har sett så många möten mellan människor och deras möten med nya rörelser.
Jag mötte andra än mig som kunde känna igen sig i den klaustrofobiska känsla jag ofta får av åtsittande kläder eller strama sammanhang. Är jag fri i kroppen blir jag också fri i rörelsen. Därför trivs jag bäst i miljöer, sammanhang och kläder som jag kan röra mig i. Det är inte sällan jag vänder mig upp&ner i provhytten eller gör en testsplit för att se om plagget är värt att lita på.
I helgen har jag med glädje fått se att fler gör likadant.

Min utmaning för helgen var att testa nya yogaformer och att lära mig mer om yoga.
Jag gick på en workshop i Yoga Animals med Sebastian och Stine. Det gav mig inspiration, utmaning och träningsvärk.
Jag har också lärt mig att chit betyder ”medvetenhet” och förstått lite mer kring de olika formerna av yoga som finns.

onsdag 7 maj 2014

Utmanas – utvecklas


För att utvecklas behöver vi utmanas. I stort och smått.
Foto: Joakim Skierus
Kjol: Saprema of Sweden
Och att hålla liv i utmaningarna är en utmaning i sig. Framför allt tyckte jag det var svårt när jag gick olika dansutbildningar och tränade flera timmar varje dag, oftast för samma lärare.
Att jobba med nycirkus kan en ju tycka är fullt av utmaningar. Men det är fortfarande så att en behöver mata sig själv med nya mål, nya inputs, prova nya saker och kasta sig in i sammanhang en inte är bekväm i.

Utmaningarna är en balansgång. Blir det för mycket hinner kroppen inte landa i något och blir förvirrad, vi tappar fotfästet.
Ibland är det viktigt att utmaningen får vara något helt nytt. Men ofta är det bra om utmaningen är något kroppen och sinnet verkligen kan behöva. Det kan handla om styrka, teknik, smidighet, pepp, inspiration, skapande etc etc.

Igår utmanade jag mig att testa Hula Hoop med Jalena Mitra.
Fy katten vad kul!

Min långsiktiga utmaning är att lära mig ATS med Anna Nordling.
(American Tribal Style är en improvisationsbaserad magdans.)
Mina kommande utmaningar är:
Dutch Acrobatic Convention, Amsterdam 6-9 juni

söndag 4 maj 2014

Olika rörelse


Vardagsrörelser, vardagsmotion, gester, kroppsspråk, teckenspråk... Vi vet precis vad som är vad, vad som skiljer dem åt. Vi har gjort skillnad på nyttorörelser, kommunikation, lustfyllda rörelser och träning.
Foto: Joakim Skierus
Kläder: Saprema of Sweden
Utöver dessa finns den kreativa och konstnärliga rörelsen, sådant som många tror att bara vissa kan. Något som tolkas som något annat än någon av de rörelsekategorier jag tidigare nämnde.
För mig är det snarare en blandning.
Rörelsetankar för dans och nycirkuskoreografier kommer för mig ofta ur vardagen. De härstammar ur kroppsspråk och gester och är i allra högsta grad en kommunikation. Även om jag oftast inte ser själva budskapet förrän i efterhand.

Att skapa tillgänglighet i sin kropp handlar för mig också om att ta till vara på alla dessa rörelser vi har omkring oss. Skapar, det gör vi alla. Leken är viktig i skapandet. Testandet. Fånerier och fuldans.
Fint och fult... omöjligt att avgöra.
Men prestationskraven kommer oftast när vi ska göra vackra, bra, fina saker.
Prova att vända på det. Stå vid spegeln och gör grimaser. Hitta den fulaste gångstil du klarar av. Förvrid kroppen i din mest groteska position. Skatta. Låt det bli. Skapa.


Jag slänger in två teknikövningar för rotation i axelled och ryggrad samt en övning för balans och flow.

torsdag 1 maj 2014

Snirkliga vägar leder också framåt



Foto: Jacob Allestad
Jag läste nyligen ett blogginlägg som inspirerade mig och satte igång många tankar.
Länge var min plan att bli dansare. Att jobba på scen så länge som möjligt och sedan, när jag inte orkade det mer, börja undervisa.
Men så visade det sig att jag drivs och utvecklas så mycket mer av att få undervisa och att skapa och producera själv.
Det var tufft att inse, svårt att ändra riktning på drömmar och mål. Men planen att bli koreograf tog form och jag började drömma om ett eget kompani!

Det visade sig att jag skulle bli tvungen att göra den här svåra och jobbiga förändringen av mina planer och drömmar fler gånger, och jag gissar att jag inte är klar.
Olika utbildningar, jobb och relationer har tagit mig igenom många av Sveriges städer. Med det har många nya idéer, drömmer och planer kommit och gått.
Allt farande har gjort det svårt för mig att kunna landa på en plats och känna ro. Det har i sin tur forcerat mig till att landa i mig själv och idag är jag inte det minst rädd för förändring.
Och jag har typ ett eget kompani ;)
Pyrox


onsdag 23 april 2014

Öppna upp


För att bli vig och rörlig behöver vi öppna upp såväl kropp som sinne.
Om kroppen spänner emot och inte känns mottaglig för vissa övningar kan det handla om gamla minnen som finns i musklerna.

Allt vi är med om lagras i kroppen. Precis som att dofter och ljud kan få oss att minnas saker som ligger långt tillbaka i tiden så ligger våra erfarenheter lagrade i kroppen. Kroppen mins rörelser och beröring och den har laddat alla dessa tillfällen med olika känslor.

Kroppen är en långsint individ med ett otroligt kontrollbehov. Att ha ramlat som barn (som vi alla gjort hundratals gånger) kan göra kroppen fast besluten om att inte tillåta en viss rörelse eller att dra ihop och spänna sig i alla situationer som påminner. Det här är något vi själva inte kan styra över. Det är något kroppen gör för att skydda oss, för att vi inte behöva uppleva det där jobbiga igen. Vi tackar kroppen för dess omtänksamhet. Men vi behöver också påminna kroppen om att släppa taget ibland.

Genom massage kan vi poängtera för kroppen att den inte behöver spänna vissa muskler i alla lägen. Vi kan uppmärksamma skador som kroppen valt att lagra och istället få den att ta tag i problemet. Om vi på samma sätt ”pratar” med kroppen under stretch och andra övningar då vi upplever att den stretar emot kan vi få kroppen att släppa på sitt kontrollbehov.

Att lugnt klappa på musklerna är ett sätt att tala om för kroppen, att säga – Det är lugnt. Jag förstår att du blir orolig, men jag har koll på vad jag gör.

Ibland kan det hända att kroppen darrar i vissa övningar. Det är ofta när den befinner sig mellan att spänna emot och våga släppa taget. Lyssna på kroppen. Ge den trygga förutsättningar och låt den öppna upp i sin egen takt.

Här är en mjukare övning för att lösgöra höfteroch stretha baksida lår och en stretch och styrkeövning för framsida lår och rygg.

måndag 21 april 2014

Aktiv stretch


Att hålla sig stark och rörlig är en förutsättning för en aktiv kropp. Vill du ha tillgång till hela din kropp och kunna njuta av full rörlighet är den aktiva stretchen en verklig tillgång i din träning.
med Milla Floryd
Foto: Joakim Skierus
Aktiv stretch handlar om att jobba i positioner och rörelser som ligger utanför kroppens bekvämlighetszon. Gärna i så kallade maxlägen, då kroppen är så utsträckt som den kan vara i just det läget.
Yogan är till stor del uppbyggd av såna övningar.
Genom att jobba dynamiskt skapar vi ett behov av rörlighet för kroppen istället för att, som i en vanlig passiv stretch, sitta och sträva i en viss riktning. En statisk övning  kan bli abstrakt för kroppen och där det är lätt att bli bekväm eller börja tänka på annat.

Att träna styrka och smidighet är ett ständigt avvägande. Jag vill ha starka och uthålliga muskler men de får inte bli tunga eller i vägen. Samtidigt behöver jag långa, rörliga muskler, men utan att de blir försvagade och gör kroppen instabil. Rörligheten ska vara en tillgång, inte en riskfaktor.

Här är ett par av mina favoritövningar jag tagit med mig från Gotlands Dansutbildningar:
Valkyriastretch
Benstretch med vridning

torsdag 17 april 2014

Find your center


Foto: Joakim Skierus
Kläder: Saprema of Sweden
Handståendeträningen går framåt. Min senaste upptäckt är att jag tappat mycket kontroll över mitt center, vilket försvårar balansen i alla avseenden.
Så tillbaka till grunderna – vad är center?

Ett kontrollerat center handlar om att skaffa sig en både stabil och rörlig bål. Dansare tränas i att ”hålla ihop” center i alla rörelser för att skapa en medvetenhet genom hela kroppen. De flesta rörelser har center som utgångspunkt och förflyttar sig sedan genom exempelvis armen och ut till fingertopparna.

Det aktiva arbetet i center betyder absolut inte att kroppen skall spännas eller magen dras in utan fungerar som ett rörelsecenter för kroppen, likväl som hjärnan är vårat tankecentra.
Arbetssätten inom dans och yoga är otroligt nära besläktade och jag är övertygad om att träning i det ena utvecklar och fördjupar kunskaperna inom det andra.

Hur tränar jag mitt center?
För att skapa aktivitet genom hela bålen och möjliggöra medvetna rörelser krävs isolerade övningar för rörlighet och styrka.
Här följer länkar till ett par övningar som aktiverar hela center, med fokus på rygg.

Artikulerad ryggrörelse
Stabilitet rygg