torsdag 27 februari 2014

Kom igen då kroppen!



När min kropp får jobba mår den bra.
När den får svettas riktigt ordentligt mår den som bäst.
Ändå, mitt i allt det goa, kan jag känna hur den vill ge vika. Högt upp i luften, inknuten i en massa tyg, är det inte riktigt läge. Eller  på golvet under ett yogapass, där musklerna darrar och krampar och får mig att vilja lämna rummet.
Människan är av naturen lat. Men det betyder inte att vi behöver ge efter.


fotograf: Björn Pinner
Djupa andetag, musklerna vill ha syre, ge dem syre så orkar dom mer. Kom igen nu kroppen!
Jag är stark, jag orkar, kroppen är så jäkla häftig.
Jag svettas, jag ler. Jag älskar det här.


Jag älskar känslan. Att genomblöt av svett låta tankarna övergå till anatomiska order åt kroppen; djupare, högre, större rörelser. Jag orkar klättra, jag orkar hålla och jag är. Mer än någonsin är jag i rörelsen. Allt samarbetar, det är bara jag och min kropp och vi kan göra så himla mycket coola grejjer!

söndag 23 februari 2014

Balett VS Yoga



Jag erkänner att jag inte riktigt hajjat grejjen med alla positioner inom yogan. Träd, krigare, dansare, hundar och ormar. Är det bara en statisk form som kan göras med olika svårighetsgrad? 
Men så slår det mig att detsamma gäller för den klassiska baletten; arabesque, attitude, bras au repos etc.

Visst handlar det om en eftersträvansvärd form, en position av olika svårighetsgrad. Men främst om att bemästra kunskapen om kroppen för att kunna ta sig dit. Exakt placering av armar, benens rotation och böjningar i ryggen skapar i sin tur förutsättningar för rörelse. Det är en kontroll som i sin tur skapar frihet. Även friheten att välja att följa alla dessa regler, eller att låta bli.



Det hoppas och snurras helt klart för lite inom yogan. Men å andra sidan är baletten på tok för mycket med huvudet upp och fötterna ner.
Det kanske är dags för en balett/yoga-hybrid?

torsdag 20 februari 2014

Går det att vara jordad i luften?


Fotograf: Johan Hartman
Som dansare jobbar jag otroligt mycket med att vara jordad och verkligen jobba med golvet. Ibland är det svårt och jag finner mig själv dansandes golvet.
Men om jag andas och känner in, håller mig jordad, då är vi vänner golvet och jag.

Att vara jordad i dansen innebär (för mig) att lägga tyngdpunkten under marken. Genom det skapas en kontakt mellan mark och människa som ökar medvetenheten i rörelsen och ger balans och trygghet. Det gör det möjligt för dansaren att slutföra rörelsen, att ge den en riktning och på så vis skapa något som är intressant för åskådaren.


Det här har jag helt släppt när jag började jobba i luften. Lite med en befrielse tror jag.
Går det att jobba jordat i luften?
Jag tror det och jag ska jobba hårt för att ta mig dit.

måndag 17 februari 2014

Det friska i att vara sjuk



Jag är inne på min andra sjukvecka nu. Det som känns som oändligt många dagar av att ta det lugnt i en soffa och mest längta efter kreativa timmar i en studio.
För tre år sedan hade jag tagit ett gäng värktabletter och gått till jobbet. Jag hade sminkat dit ett par pigga ögon och lite färg på kinderna och hostat och snytit mig i smyg.
Idag är jag så mycket friskare.

Foto från Fårö, Gotland. Fotograf Johan Margulis
Det är ett absurt ideal att ständigt vara stark och frisk. Kanske är det starkare i dansarvärlden och kulturlivet än inom de ”vanliga” jobben. Jag har iaf alltid upplevt en uppmuntran från både kollegor och lärare och att det är eftersträvansvärt att arbeta trots sjukdom och skador. Jag har stått på scen med feber, jag har spelat föreställningar då vi hade hinkar bredvid scenkanten för att halva ensemblen hade vinterkräksjukan, jag pajjade mitt knä på ett genrep men löste det med is, tejp och adrenalin....och att göra alla piruetter och hopp på högerbenet. Jag fick beröm.

Jag använder nu min sjuktid till research inför kommande föreställningar och googlar scenkläder. Jag är otroligt tacksam för att jag hantverkar och jag har samlat på mig massa inspiration, tankar och idéer att dela med mig av.

Det är starkt att våga vara svag och det är friskt att låta sig vara sjuk.

torsdag 13 februari 2014

Valkar, svett och blåmärken


Jag har alltid haft arbetarfötter. Den moderna, rörliga dansaren ser ut så. Tjocka fotsulor efter hundratals barfotatimmar i studion, benen fulla med blåmärken och brännsår efter glidande, rullande och fallande till marken.

Idag ser mina händer och armar likadana ut.



Vi är många som har träning som livsstil. Som umgås och lever i olika träningslokaler, ateljéer och studios. Om jag inte tränar vet jag inte riktigt när jag borde duscha och det är alldeles för ofta som jag borde tvättat håret igår.

Det är svettigt, slitigt och ärligt. Jag älskar det av hela mitt hjärta.

söndag 9 februari 2014

Morning practice



Morgonjympa. Ett gammalt husmorskoncept jag förknippar med självständighet och trygghet.
Det är en stund för sig själv. Kanske gemensamt med andra, ibland nära, ibland i sitt eget hörn.
Såväl för dansare som för yogautövare är morgonklassen en otroligt viktig del av dagen.
En serie övningar och positioner att gå igenom varje morgon för att känna in sin dagsform, för att väcka kroppen och göra sig redo att utvecklas, ta nya steg och ta in nya rörelser.
Jag har återtagit den här stunden nu sen jag gick dansutbildningar på heltid. Äntligen börjar jag känna mig redo igen på morgonen.


Oavsett hur, vart eller vad du gör så bara gör det.

torsdag 6 februari 2014

Härligt härligt men farligt farligt


Det är när jag står i träningslokalen och njuter av svetten, njuter av att känna kroppen stark, fast jag är hungrig, som jag blir rädd. 

Inställningen till sin tränings sägs (enligt vårdförbundet) vara avgörande kring huruvida det är hälsosamt att träna eller inte. Jag är inte säker på att det är sant.
Klart vi mår bättre av att träna för vår skull, träna för kroppen och träna för känslan, än att träna för att vi känner oss pressade att göra det, för att uppnå ett ideal eller få bekräftelse.
Men även den där bra känslan är inte helt pålitlig.

Jag har helt klart missbrukat träningen. Levt på adrenalin- och endorfinkickarna, inte kunnat tänka på annat än när jag ska träna nästa gång, låtit nära relationer och viktiga saker i mitt liv vänta, min kropp har tagit skada och jag har smygit med min träning.
Det var snart tio år sen men jag får fortfarande fråga om jag är frisk nog för att få träna om jag varit sjuk. Jag måste vara uppmärksam, ärlig och hålla mina vänner nära

söndag 2 februari 2014

Yoga för ögat



Jag ser yoga som en konstform och en livsstil. Men till skillnad från de flesta konstformer är Yogan inte ämnad för betraktaren utan för utövaren. Rörelserna kommer ur upplevelsen i kroppen, den ger ett intryck för den som utför yogan snarare än för den som råkar se på.
Rörelserna är baserade på att vi ska uppleva balans, harmoni i kroppen och att fokus på rörelsen ska uppta våra tankar så att annat inte kan rymmas för stunden.

 


Just den rörelsen, den fokuserade och harmoniska utövaren tycker jag är så otroligt intressant att titta på.









Samma sak upplever jag ofta med den moderna dansen, det som är min uttrycksform. I vissa fall sätter jag ihop rörelser ämnade för en publik. Men oftast handlar det om min egen upplevelse. Att få fara runt i en tom danssal och bara uppleva rörelsen, kontrollerat och fokuserat eller helt ohämmat för att se vart den tar mig.
”Det är inte vi som för rörelsen, det är den som för oss.” - Jonathan Monks 13.12.06.