Inom yogan finns en position som kallas Dansaren. Det är en rörelse som kräver fokus, balans, förmågan att hålla många kroppsdelar i huvudet samtidigt som vi är här och nu.
En balans är inte statisk. Den är i allra högsta grad en rörelse.
Att hålla en position kräver otroligt mycket mer muskelkontroll än en förflyttning. Det är här och nu i hela kroppen.
Idag var jag på yogaklass för Annie Bäck och utmaningen för timmen var Dansaren.
Jag får fortfarande inte bukt på andningen men benen fylldes av en värmande kramp. Dansaren i mig vaknade.
Jag är dansare och luftakrobat och jag gillar yoga. Jag lever för rörelsen och skriver om träning, rörelse och känslan i kroppen. Jag vill förstå rörelsen och hur den påverkar oss.
torsdag 30 januari 2014
söndag 26 januari 2014
Flying high
Hårt arbete är vad som krävs, på så
många plan. Det är en märklig känsla att röra mig där uppe,
manipulera tyngdlagen och utmana risken att falla. En ring är allt
jag har att förhålla mig till. 10kg stål, 1m i diameter ca 2-3
meter upp i luften. That's it.
När jag som dansare har marken att
jobba med är jag fri i förflyttningen. Rörelsen
kan färdas och förändas i nivå och riktning. Men i luften... Där
kan rörelsen bege sig både upp och ner, eller runt för den delen.
Att få ordning på rörelserna i luften handlar till viss del om
teknik och styrka, men främst om att inte tveka. En beslutsamhet som
gett mig mod och självsäkerhet i många sammanhang.
Etiketter:
akrobatik,
cirkus,
dans,
filosofi,
kultur,
livsstil,
luftakrobatik,
självkänsla,
stark,
träning
torsdag 23 januari 2014
Klappa mitt hjärta
Själva klappandet med händerna är en rörelse vi lär oss i mycket tidig ålder, i alla kulturer skulle jag tro.
Någon sa en gång till mig att
applåder kommer från hjärtat. Alltså att det är ett sätt att
förstärka och förmedla hjärtats slag och sända dem ut till
mottagaren.
Som för att säga Mitt hjärta klappar för dig.
Det är bland det finaste jag hört och
något jag väldigt ofta tänker på när jag får eller ger
applåder.
Etiketter:
akrobatik,
cirkus,
dans,
filosofi,
kultur,
livsstil,
luftakrobatik,
självkänsla,
stark,
träning,
yoga
söndag 19 januari 2014
Våga inte vilja vara
En negativ inställning eller
ovilja helt enkelt. Det är också svårt att få en bild av någon
eller något genom att bara veta vad där Inte är.
...något som i sin tur har oändliga möjligheter.
Jag har precis börjat inse charmen med detta. Att våga välja att inte vilja vara.
Etiketter:
akrobatik,
cirkus,
dans,
filosofi,
kultur,
livsstil,
luftakrobatik,
queer,
självkänsla,
stark,
träning,
yoga
torsdag 16 januari 2014
Think outside the box
Det vi gör är ofta det vi identifierar oss med. Yrken och fritidsintressen. Det är sånt som är lätt att förklara eftersom vi kommit överens om hur en person med en viss titel är. Det gör också att vi kan presentera oss med olika attribut beroende på sammanhang.
Att behöva tänka om, tänka framåt
och börja läsa psykiatri var svårt.
Att sluta dansa innebar att
sluta vara den jag är.
Jag började med
luftakrobatik och växte så småningom in i en ny definition av mig
själv;
dansare & luftakrobat.
Vi är medvetna om att personer med
samma titel inte är samma person. Att vi i grund och botten inte är
det vi gör. Med det handlar också om bekräftelse. Att verka
intressant och att hitta gemensamma intressen i möten med nya
människor.
Det är svårt att tänka utanför
lådan. Det har för mig varit otroligt viktigt att inse att ett varande av en
sak inte behöver betyda ett ickevarande av något annat.
Eller att ett ickevarande skulle vara något negativt.
Eller att ett ickevarande skulle vara något negativt.
Etiketter:
akrobatik,
cirkus,
dans,
filosofi,
kultur,
luftakrobatik,
självkänsla,
stark,
träning,
yoga
söndag 12 januari 2014
Jag är dansare
Första dagen på gymnasiet. Nu stad, nytt liv, det kändes som jag var med i Fame. Jag var ett steg närmre min stora dröm.
I mer än 11 år har jag nu presenterat
mig som dansare, med olika variationer. Det är den jag är.
Så nej, jag är ingen yoga-människa.
Jag är dansare. Jag är en person med ett enormt intresse för
rörelsen, sammanhang, närvaro och flöde som jag delar med otroligt
många runt om i världen.
Rörelsen har tagit mig med på mycket.
Jag är nu involverad i cirkusbranchen, jag försöker förstå mig
på yoga och jag vill lära mig så mycket mer om vad som skiljer
rörelsen åt inom olika kulturer och sammanhang, men allra mest vart
vi är lika. Dansare, yoga-människor, cirkusartister, kampsportare,
vardagsmotionärer... I alla träningsformer finns någon form av
filosofi kring rörelsen.
torsdag 9 januari 2014
Rörelse i rörelse
De kommer på att för att kunna hoppa
behöver en inte bara böja och sträcka på benen, det måste gå
fort, iaf på vägen upp.
Olika hastighet och riktning gör att rörelsen blir olika. Vi kan inte mer än att böja, sträcka och vrida våra kroppar. Tre rörelser, oändliga kombinationer.
Olika hastighet och riktning gör att rörelsen blir olika. Vi kan inte mer än att böja, sträcka och vrida våra kroppar. Tre rörelser, oändliga kombinationer.
Jag har aldrig slutat jobba med
rörelsen. Aldrig slutat upptäcka. Jag har idag 27 års erfarenhet
av det jag sysslar med och är långt ifrån fullärd. Att verkligen
känna min kropp är den bästa utbildning jag någonsin skaffat mig
och jag önskar att fler kunde värdesätta den kunskapen.
Ta dig tid, ta dig an, sätt dig i
rörelse.
måndag 6 januari 2014
En ”yoga-människa”
Vad är det egentligen som jag
definierar som en ”yoga-människa”?
Alltså en sån som inte jag är.
Många av mina vänner och kollegor sysslar med yoga på olika nivåer. Jag har mycket gemensamt med dom, ändå identifierar jag mig inte som en person som är gjord för yoga.
Alltså en sån som inte jag är.
Många av mina vänner och kollegor sysslar med yoga på olika nivåer. Jag har mycket gemensamt med dom, ändå identifierar jag mig inte som en person som är gjord för yoga.
I många nutida danstekniker finns
inslag av yoga. Yogans
rörelsemönster och harmoni används i övningar och koreografier.
Som dansare har jag fått
min beskärda del av att andas med rörelsen, upprepa
sekvenser om och om igen och att röra mig riktigt riktigt
sakta för att känna rörelsen. Det kan vara väldigt intressant,
men också frustrerande.
Så jag kopplar yoga till att andas i flock, frustration och regler kring vad som är bra och dåligt.
Å andra sidan har jag bara varit på
tre faktiska yogaklasser. Den ena var skittråkig, den andra en bra
stretchklass med övningar för kroppskontroll och balans och en
tredje helt fantastisk och gav mig nya tankar om rörelse och inspiration till nya utmaningar.
Alltså har 66% av mina yogaerfarenheter varit bra.
Men tre
yogaklasser är kanske inte tillräckligt för att ”bli yoga”
;)
onsdag 1 januari 2014
Jag är inte yoga
”Jag är ingen yoga-människa”
När jag i mitten av december var på min tredje yoga-klass i livet slog det mig att jag inte skulle märkt att det var yoga om ingen sagt nått. Jag upplevde det som en väldigt bra modern dansklass med fokus på rörelsens ursprung och den naturliga rörelsen.
Läraren, Jonathan Monks pratade om rörelseflöden, blockeringar och vikten av att öppna upp dessa för att kunna ge plats åt rörelsen. Han pratade om hur rörelsen flyttar oss, inte hur vi styr den.
Kan tyckas flummigt, men solklart för en dansare. Och tydligen också för yoga-folket. Sedär, vi är kanske inte så olika.
Monks kallar rörelsen och energin för Gud, inom dansen säger vi närvaro. Potato potato, vi pratar om samma grej.
Monks på youtube
Monks kallar rörelsen och energin för Gud, inom dansen säger vi närvaro. Potato potato, vi pratar om samma grej.
Monks på youtube
Mina arbetsgivare, publiken.
Det jag gör på scen är viktigt.
Det gör mig stark och det ger andra inspiration och motivation att våga.
Fördelen med att vara kulturarbetare är att mina arbetsgivare, publiken, ger mig instant feedback. Jag får applåder när jag gör något bra på mitt jobb. Jag får en spänd tystnad när jag ger i mig in i något skrämmande och svårt. Jag får hjärtliga skratt när jag bjuder på mig själv och låter här och nu styra.
Fler arbetsgivare borde vara som mina.
Det gör mig stark och det ger andra inspiration och motivation att våga.
Fördelen med att vara kulturarbetare är att mina arbetsgivare, publiken, ger mig instant feedback. Jag får applåder när jag gör något bra på mitt jobb. Jag får en spänd tystnad när jag ger i mig in i något skrämmande och svårt. Jag får hjärtliga skratt när jag bjuder på mig själv och låter här och nu styra.
Fler arbetsgivare borde vara som mina.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)