Jag har en elev på mitt jobb som
alltid kallar mig för Eldslukerskan.
Foto: Johan Hartman |
Att blanda jobbet som elevassistent men
cirkusscenen är verkligen att leva ett dubbelliv.
Ena dagen hänger jag i en uppblåsbar kostym 6m över en scen med kända Djs, nästa dag sitter jag i ett grupprum och lyssnar på matematikmusik om treans tabell (för övrigt inte en tretakt).
Ena dagen hänger jag i en uppblåsbar kostym 6m över en scen med kända Djs, nästa dag sitter jag i ett grupprum och lyssnar på matematikmusik om treans tabell (för övrigt inte en tretakt).
På kvällarna repar jag eldshow, syr
glittriga kostymer eller tränar akrobatik. På dagarna är det
klätterställning, mellanmål och skogen som gäller.
Jag älskar det, kontrasterna.
Scenen som arbetsplats är magisk. Det
är mitt Narnia.
Snart drar repetitionerna inför Inferno igång. Tillsammans med Burnt out Punks och Joe Labero kommer jag och några kollegor ha The Theatre som arbetsplats i två månader framöver. Det blir till att pausa det övriga livet i två månader. Mina arbetspersonligheter kommer verkligen att sättas på prov när jag springer mellan sceningången och lärarrummet. Det kommer vara dagar kantade av sminkrester, förvirrad afasi och trötthumor. Det kommer vara slitigt, skitigt, skitkul, galet och märkligt.
Scenliv helt enkelt. Ingen glamour här inte.
Snart drar repetitionerna inför Inferno igång. Tillsammans med Burnt out Punks och Joe Labero kommer jag och några kollegor ha The Theatre som arbetsplats i två månader framöver. Det blir till att pausa det övriga livet i två månader. Mina arbetspersonligheter kommer verkligen att sättas på prov när jag springer mellan sceningången och lärarrummet. Det kommer vara dagar kantade av sminkrester, förvirrad afasi och trötthumor. Det kommer vara slitigt, skitigt, skitkul, galet och märkligt.
Scenliv helt enkelt. Ingen glamour här inte.
Du skriver så bra! Och det låter helt fantastiskt! Jag saknar scenlivet. Och DIG!
SvaraRadera