En vän sa härom dagen - Allt du
gör verkar göra ont, tar du verkligen hand om dig?
Det fick
mig att börja klura på hur det hänger ihop egentligen.
Jag tycker inte om när det gör ont,
däremot när det slutar göra det. Det innebär att kroppen lärt
sig att den inte behöver signalera fara, att den är ok med vad jag
gör och att jag kan gå vidare till nästa nivå.
Luftakrobatik gör ont och är ofta förenat med minst ett riskmoment. Eldkonsten likaså. Parakrobatik och yoga innefattar även dom moment som spänner, drar, vrider och trycker. I ärlighetens namn är det sällan skönt det jag gör.
Men ändå helt otroligt njutbart.
Jag tycker det är fantastiskt att kunna komma förbi föreställningen om att livet på något vis skulle vara bekvämt.
Luftakrobatik gör ont och är ofta förenat med minst ett riskmoment. Eldkonsten likaså. Parakrobatik och yoga innefattar även dom moment som spänner, drar, vrider och trycker. I ärlighetens namn är det sällan skönt det jag gör.
Men ändå helt otroligt njutbart.
Jag tycker det är fantastiskt att kunna komma förbi föreställningen om att livet på något vis skulle vara bekvämt.
I allt jag gör är jag människa, med
en mänsklig kropp, skör och lat som alla andra. Jag har som
eldartist genom erfarenhet lärt mig vart gränsen går mellan att
det är varmt och att det bränns.
I grund och botten handlar det om
självkännedom och kroppskännedom.
Jag har en otrolig kunskap om min
kropps signaler och vad jag klarar av, men har också lärt mig se
gränser hos andra. Att det gör ont är sällan farligt.
Smärta däremot, det passar jag mig
väldigt noga för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar