fredag 20 juni 2014

Träningen ska vara din


Jag mår bra av att träna. Hela min kropp njuter och jag blir lycklig i själen av att få svettas. Min självkänsla stiger när jag klarar nya utmaningar och mitt bekräftelsebehov tillgodoses när någon uppmärksammar mina framsteg.
Foto: Joakim Skierus
Däremot går det fort nerför när jag börjar träna för någon annan, när de kroppsliga idealen börjar styra eller om jag känner att träningen går före mitt sociala liv och mina närmaste. På ett par dagar kan min stressnivå skjuta i taket, jag gråter för ingenting och allt känns hopplöst och låst.
Kalle Zackari Wahlström sa i ett avsnitt av Svett och etikett att - Träningen ska vara din och ingen annans.
Orden satte igång tankar hos mig. Min kropp är min och ingen annans är ett mantra som varit med mig länge och som jag fått kämpa för att upprätthålla. Självklart ska det vara likadant med träningen. 

Hur kan vi göra träningen till vår egen?
För den som springer i skogen eller yogar i sitt vardagsrum upplevs träningen mer naturligt egen då den sker avskilt och med tid för sig själv. Men att träna för sig själv och att träna för sin egen skull är för mig två skilda saker. 
Oavsett vad du har för drivkraft eller mål är det viktigt att komma ihåg att träningen ska vara din och ingen annans. Den ska bygga upp, inte bryta ner och i slutändan ge energi, inte dränera dig.




1 kommentar:

  1. Alltså, det är ju nästan läskigt att den tanken är så känns så ny; "min kropp är min och ingen annans". Superbra, det ska jag ta med mig! Jag funderar själv mycket kring intention nu, och att försöka vara klar i vad jag tror att något ska ge mig, nu eller senare. Bra tankar, tack!

    SvaraRadera