torsdag 9 januari 2014

Rörelse i rörelse



Från den första stunden i våra liv fokuserar vi på rörelsen. Vi ser, testar, härmar och upptäcker. Spädbarn inser att händerna som viftar framför dem tillhör dom själva, och kan styras!
De kommer på att för att kunna hoppa behöver en inte bara böja och sträcka på benen, det måste gå fort, iaf på vägen upp.
Olika hastighet och riktning gör att rörelsen blir olika. Vi kan inte mer än att böja, sträcka och vrida våra kroppar. Tre rörelser, oändliga kombinationer.

Jag har aldrig slutat jobba med rörelsen. Aldrig slutat upptäcka. Jag har idag 27 års erfarenhet av det jag sysslar med och är långt ifrån fullärd. Att verkligen känna min kropp är den bästa utbildning jag någonsin skaffat mig och jag önskar att fler kunde värdesätta den kunskapen.


Ta dig tid, ta dig an, sätt dig i rörelse.

1 kommentar:

  1. Hittade ett spännande utsnitt ur en artikel som handlar om utveckling av arbete (med fokus på pedagogiskt arbete och lärandeutveckling). Men jag började tänka på dig och dina filosofier.

    "Change and emotion are inseparable. Each implicates the other. Both involve
    movement. Change is defined as ‘movement from one state to another’, while
    emotion comes from the Latin emovere, meaning ‘to arouse or stir up’. There is no
    human change without emotion and there is no emotion that does not embody a
    momentary or momentous process of change." (Inledningen av Hargreaves, A. (2004). Inclusive and exclusive educational change: emotional responses of teachers and implications for leadership. School Leadership & Management, 24:3, 287-309. London: Routledge.)

    Tänker på den skillad som ofta görs mellan litterär kunskap som sitter i hjärnan, och på den praktiska kunskap som sitter i kroppen. Att hjärnans kunskap prioriteras och stimuleras i högre grad inom skolväsendet än den praktiska, kroppens kunskap. Det i sig är spännande att vi ofta inte ser hjärnan, eller huvudet som en del av kroppen. Huvudet är inte praktisk. Det är inte heller ovanligt att jag inom dans eller i praktiska moment får förslaget att "stänga av hjärnan, sluta tänka så mycket och låta kroppen arbeta fritt". Det är sällan åtminstone jag tänker på att mina tankar också är rörelser, att elektroner, signaler och impulser går i blixtsnabba växlar. Att all känsla som jag lägger in i ett konstnärligt arbete är produkter av de rörelser som sker i huvudet. Rörelser som varken är visuella för det nakna ögat, eller audiella, eller taktila. Men som kan trötta ut kroppen lika mycket som ett träningspass. Att detta tankerörelser också kan övas upp, att vi kan öva på att förtkorta förbindelserna mellan punkt A till punkt B. Att vi kan sortera tankar medvetet och omedvetet. Att vi kan uppleva, fantisera fram en hel värld, ett komplett händelseförlopp genom att gå in i sig själv. Det är också spännande rörelser. Apropå rörelser i rörelser.

    SvaraRadera