Det friska i att vara sjuk

Jag är inne på min andra sjukvecka nu. Det som känns som oändligt många dagar av att ta det lugnt i en soffa och mest längta efter kreativa timmar i en studio.

För tre år sedan hade jag tagit ett gäng värktabletter och gått till jobbet. Jag hade sminkat dit ett par pigga ögon och lite färg på kinderna och hostat och snytit mig i smyg.
Idag är jag så mycket friskare.

Foto från Fårö, Gotland. Fotograf Johan Margulis

Det är ett absurt ideal att ständigt vara stark och frisk. Kanske är det starkare i dansarvärlden och kulturlivet än inom de ”vanliga” jobben. Jag har iaf alltid upplevt en uppmuntran från både kollegor och lärare och att det är eftersträvansvärt att arbeta trots sjukdom och skador. Jag har stått på scen med feber, jag har spelat föreställningar då vi hade hinkar bredvid scenkanten för att halva ensemblen hade vinterkräksjukan, jag pajjade mitt knä på ett genrep men löste det med is, tejp och adrenalin....och att göra alla piruetter och hopp på högerbenet. Jag fick beröm.

Jag använder nu min sjuktid till research inför kommande föreställningar och googlar scenkläder. Jag är otroligt tacksam för att jag hantverkar och jag har samlat på mig massa inspiration, tankar och idéer att dela med mig av.

Det är starkt att våga vara svag och det är friskt att låta sig vara sjuk.