Kom igen då kroppen!

När min kropp får jobba mår den bra.

När den får svettas riktigt ordentligt mår den som bäst.

Ändå, mitt i allt det goa, kan jag känna hur den vill ge vika. Högt upp i luften, inknuten i en massa tyg, är det inte riktigt läge. Eller  på golvet under ett yogapass, där musklerna darrar och krampar och får mig att vilja lämna rummet.

Människan är av naturen lat. Men det betyder inte att vi behöver ge efter.

fotograf: Björn Pinner

Djupa andetag, musklerna vill ha syre, ge dem syre så orkar dom mer. Kom igen nu kroppen!

Jag är stark, jag orkar, kroppen är så jäkla häftig.

Jag svettas, jag ler. Jag älskar det här.

Jag älskar känslan. Att genomblöt av svett låta tankarna övergå till anatomiska order åt kroppen; djupare, högre, större rörelser. Jag orkar klättra, jag orkar hålla och jag är. Mer än någonsin är jag i rörelsen. Allt samarbetar, det är bara jag och min kropp och vi kan göra så himla mycket coola grejjer!