Härligt härligt men farligt farligt

Det är när jag står i träningslokalen och njuter av svetten, njuter av att känna kroppen stark, fast jag är hungrig, som jag blir rädd. 

Inställningen till sin tränings sägs (enligt vårdförbundet) vara avgörande kring huruvida det är hälsosamt att träna eller inte. Jag är inte säker på att det är sant.
Klart vi mår bättre av att träna för vår skull, träna för kroppen och träna för känslan, än att träna för att vi känner oss pressade att göra det, för att uppnå ett ideal eller få bekräftelse.
Men även den där bra känslan är inte helt pålitlig.

Jag har helt klart missbrukat träningen. Levt på adrenalin- och endorfinkickarna, inte kunnat tänka på annat än när jag ska träna nästa gång, låtit nära relationer och viktiga saker i mitt liv vänta, min kropp har tagit skada och jag har smygit med min träning.
Det var snart tio år sen men jag får fortfarande fråga om jag är frisk nog för att få träna om jag varit sjuk. Jag måste vara uppmärksam, ärlig och hålla mina vänner nära