torsdag 20 mars 2014

Intryck av uttryck



Att förmedla en känsla är ofta mitt mål med rörelsen.
När jag ska börja med en koreografi är det helst känslan jag vill utgå ifrån. 
Musiken är nummer två, eller tystnaden om det är den jag jobbar till.
I sista hand kommer rörelsen.

Foto: Joakim Skierus
Kläder: Saprema of Sweden
Att skapa med rörelse handlar mycket om att leka fram material. Jag letar helst utan spegel för att inte bli för självkritisk. Först när jag hittar kombinationer som känns rätt i min kropp tar jag fram speglarna. 
Det tunga arbetet ligger i att få rörelsen att se ut som den känns. Det är här jag verkligen värdesätter allt tekniskt ältande och teorier om linjer, flöden och energier för att skapa uttryck och bibehålla intresset hos publiken.

När jag pratar om rörelser och uttryck med mina vänner inom yogan inser jag att det oftast bara är en sak som skiljer oss åt: publiken.
Jag kan beundra yogans själviskhet. Att rörelsen finns till för sig själv, i kroppen för välbefinnandes skull. Där finns inga estetiska krav eller regelverk kring vilka rörelser som kan eller bör kombineras. Visst finns det olika tekniker och filosofier precis som inom dansen, men i grund och botten handlar det om känslan av rörelsen. Linjer, flöden och energier har en precis lika central roll men jag upplever ett annat syfte – kroppens välmående och uppbyggnad av styrka och rörelsefrihet.


4 kommentarer:

  1. När jag till slut lärde mig ordningen på solhälsningen blir det nästan som en dans. Man bara flyter genom rörelserna! Jag blir precis lika lycklig av dansen som av yogan, men finner mer harmoni i yogan där de estetiska kraven inte finns.

    SvaraRadera
  2. Intressant! Jag utgår nästan alltid från musiken. Oftast en låt som jag snubblar över och bara lyssnar på i hörlurar först. En dansfilm börjar spelas som sen inspirerar till rörelsen i danssalen. Jag har från och till haft en destruktiv relation med speglarna. De begränsar flödet, stoppar så fort något inte är tillräckligt snyggt... En rörelse som kanske kunnat leda till något nytt.

    Det som känns bäst i kroppen i både yogan och dansen är att ta bort speglarna, stänga av klockan, ibland även musiken, och utgå helt ifrån hur kroppen känner för att röra sig. Vilket ibland inte hinns med när en jobbar med rörelsen och ska ha klart en koreografi tills imorgon... ;)

    SvaraRadera
  3. Jag kan ofta tycka att tidspress gör mig mer produktiv. Då finns det inte tid för självkritik på samma sätt och istället för att ändra sig hela tiden blir jag tvungen att arbeta igenom det material jag har och göra det riktigt bra.

    SvaraRadera
  4. Jag gör lite olika beroende på om det handlar om att skapa en koreografi för dess egen skull eller för en specifik show.

    Ska jag uppträda och vill ha en hel koreografi utgår jag ifrån stämning och publik (ålder och så) och väljer låtar efter detta. Sen funderar jag över vilka eldredskap jag vill leka med (och som passar platsen), sätter dem i en ungefärlig dramaturgisk ordning, hittar ställen för övergångar och leker för mig själv tills jag hittat resten av koreografin. Jag brukar lägga över musiken till min mp3-spelare och lyssna på den när jag cyklar eller åker buss. Då ser jag ofta rörelser spelas upp i huvudet. Det är inte alltid jag kan göra dem i verkligheten, men de blir ofta vad jag tar min utgångspunkt ifrån. När jag har en tydlig bild spelar jag in vad jag gjort, tittar på det, justerar och spelar in igen tills det är klart.

    När jag hittar på koreografier för sin egen skull hoppar jag oftast över alla steg utom det sista. Då lyssnar jag på musik, får en bild av vilket redskap som skulle kunna användas för att passa stämningen i låten och sen spelar det upp sig framför mig. Sen går jag hem och leker, spelar in och leker igen tills nåt skapats som känns rätt. Eller så nöjer jag mig med att se allt i huvudet. :)

    SvaraRadera