Foto: Joakim Skierus |
När musiken övergår i stamp och gruppen börjar röra på sig ger jag efter för allt. Jag går all-in och fläker ut mig på golvet. Varje ledigt utrymme blir mitt och jag håller mig till de ytor som för andra verkar bortglömda; golvet, vrårna, väggarna.
Mitt golv. Min vikt. Min kropp.
Efter ett år utan dansen finns den fortfarande lika självklar inom mig.
Gruppen omkring mig studsar, dansar och ler. Golvet är mitt. Här och nu. De andra får fara så mycket de vill. Jag tänker göra min grej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar