Lön för det som syns?

Att vara kulturarbetare innebär allt för ofta att en får argumentera för varför en ska ha lön och för vad. Inom alla andra yrken ter det sig självklart att en får betalt för utbildning, erfarenhet och prestation. Att enbart få betalt för det ”synliga” arbetet vore absurt.

Ändå blir det alltid samma diskussion när en i säljförhandlingarna kring en föreställning måste förklara att pengarna även ska täcka träning, repetitioner, planering mm.

Alldeles nyligen var en vän och kollega i möte med självaste kulturförvaltningen i Göteborg. Efter att flertalet gånger nämnt att nycirkus vore ett väldigt bra och saknat inslag i deras sommarprogram svarar de att de ”endast betalar för en färdig produkt, repetitioner borträknat. Alltså bara det ni gör på scen”.
Skärpning kulturförvaltningen.

De vill ha en grym nycirkusföreställning utan repetitioner eller förberedelser och helst inte betala så mycket.

När ska den icke kulturarbetande världen begripa att en inte kan leva på luft och high fives? Att kulturförvaltningens resonemang inte håller för min hyresvärd.

Jag råkade vara smart och välja ett yrke som är galet kul, utvecklande och utmanande och där jag får applåder på jobbet. Jag kan se hur andra kan avundas detta, men att hävda att jag inte är värd någon lön?